Kan inte fatta att det är sant att jag är på slutspurten.
6-7 veckor kvar när man har gjort 33 känns lite på något sätt.
Längtar så jag bli galen. Det kryper i kroppen.
Jag vill hålla om henne nu (ja på TUL igår bekräftade de igen att det var en tjej).
Jag börjar seriöst tröttna på foglossning, bäckensmärtor, ryggsmärtor, att inte kunna sova eller röra mig fritt utan hjälp och alla dessa ryckningar i benen när jag ligger ner.
Jag vill föda barn nu eller bara sövas och vakna i maj.
April kommer vara den längsta månaden jag har varit med om eftersom jag kommer vara hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar