Det buffar runt i min mage!

Kan knappt fatta det.
Magiskt!
Längtar såååå till RUL om 24 dagar....kan knappt bärga mig.
Å om drygt 70 dagar ska vi öppna vår gemensamma julklapp - ett 4D ultraljuds besök på Tittut i Stockholm.
Tänk att ha Tjillen på film....å kunna se henne/honom gång på gång, om och om igen.

Dietisten gjorde mig glad.

Hon sa att jag var jätte duktig med mina mat val. Att jag hade en perfekt matdagbok.
Hon ville att jag skulle försöka hinna med lite mer motion och äta mer fibrer.
Fick en lista på fiberrika livsmedel som jag nu har ätit sedan i lördags.
Och på 3 dagar har jag tappat 0,5 kilo!!!
Har varit så övermätt dessa dagar att jag har rullat fram - stööön.
DET FUNKAR....HURRA!
Nu kommer jag ha vikten under kontroll - ljuvligt.

Nu har jag gjort det jag lovade mig själv att INTE göra!

Tänk att jag inte kunde hålla mig.....fasen också!
Jag hade ju lovat mig själv.
Lovat att bara ta en dag i taget och att inte hoppas för mycket - skydda mig själv som vanligt!
Lovade att inte kolla på baby kläder och absolut INTE köpa några ännu.
Helskotta jag är ju bara i vecka 16.



Men den här var bara för söt för att klara av att motstå.
A älskar pandor!!!!!

Så ja jag köpte den på Lindex ....slå mig med något hårt i huvudet och säg åt mig på skarpen.

D som i dietist!

Idag kl 9.00 är det ÄNTLIGEN dags för mig att komma iväg till dietisten.
Så nyfiken på vad hon/han kommer att säga åt mig att göra.
Så tacksam att jag får hjälp med vikten.
Ställde mig på vågen och har nu snudd på ökat 3 kilo....på 16 veckor.
Jaja nu kommer hjälpen iallafall.

OROLIG....

tycker att livmoderns tillväxt har stannat av.
Känner inga rörelser från Tjillen alls.
Förra gången kände jag rörelser redan i vecka 14 - så det känns jätte konstigt att inte känna något ännu.
Kanske står det inte rätt till där inne och kroppen har bara inte tagit hand om det ännu. Mina missfall spökar big time igen.
Hade massa mardrömmar i natt.
A lämnade mig. Barnet försvann. Jag var ensam.
Vill göra ett ultraljud.

Såååå ont!

Håller med Kära dagbok - foglossning är inte kul alls.
Visste ju att det skulle komma...men jag min nöt trodde att jag skulle hinna må lite bra mellan illamåendet och foglossningens inträdan, men icke sa Nicke.
Får så sjukt ont av att vara stilla längre stunder - som att se en film på tv eller sova(men sånt är väl onödigt...inget man behöver alls).
Att ha konstant värk gör ju att man blir rätt låg i humöret.
Stackars min omgivning.

Ha en bra dag
Häxan sur tant.

Kan inte svara på några inlägg:(

Jag kan skriva inlägg men inte svara på andras??

Jag har fått en awards:)

Tack gulliga goa Anna.
Jag vill kunna lägga ut den som en bild på bloggen men fattar inte hur man gör.
Jag ska ju ge den vidare till fem bloggar.
Svårt...jag läser ju så många.
Dessa vill jag ge dem till...denna omgång.

Kära dagbok...
Jag älskar, därför lever jag...
Why the universe is so screwed up
Mellan hopp och förtvivlan
Vi ska också ha barn

Vågen - denna helvetiska pryl!

Tur att jag ska till dietisten på fredag.
Funderar på att lägga mig och sova fram till då.
Då kommer jag iallafall inte gå upp mer innan dess.
Fast jag inte har svullat eller ätit onyttigt alls går jag upp :´(
Ser redan på händerna och fötterna att vattnet samlas...skit skit skit!

Älskade knöl:)

Hur kan potatis vara så grymt gott?
I alla tänkbara former. Kokt, stekt, gratäng, friterat, råa, ugnsstekta, klyftor, mos = allt är helt underbart!!
   

Gjorde ett test på blimamma.se

Ville leka lite och "ta reda på" könet på Tjillen.
Gjode det kinesiska gravid testet på blimamma.se.
Tittade på mina tidiga graviditeter och alla stämde!!!!!
Har ju drömt om att Tjillen kommer bli en flicka flera gånger och testet säger samma sak:)

Spelar ju ingen roll egentligen...men vore kul om det också stämde.
Heja kineserna

Nu är vecka 14 till enda.

Kan inte fatta att jag har gjort mer 1/3 av graviditeten redan.
Nyss var jag ju i vecka fyra - nu i vecka 15(jaja imorgon).
Dessa 11 veckor har gått jätte fort....fatta att om 5 veckor har halva tiden gått.
Ofattbart!
Nyss trodde jag att jag aldrig kunde ge min älskade ett biologiskt barn och nu sitter jag här och är "snart" halvvägs.
Dagen innan julafton ska vi på RUL på Karolinska...vilken julklapp.
Jag är så lycklig.
Förlåt om jag gör någon ledsen med mitt inlägg....inte min mening.

Skrothögen får köras ett år till.

Nu får min lilla Ruth köra på vägarna ett år till...hurra... så vi har en bil att komma in till BB i.
Hör ni nu att jag är positiv och tror på denna graviditet?
Bra va?
Jag tänker absolut inte kläder eller barnvagn eller nått sånt ännu men om ett par månader så.
Längtar efter att det ska synas och kännas på riktigt så man inte bara ser mullig ut....det gör jag ju annars också liksom.
Tyvärr börjar det redan kännas i bäcken och rygg - INTE kul. Fattar inte vart det ska sluta.

Nu e helgen slut :(

Tycker inte jag har hunnit någonting alls den här helgen och nu börjar snart en ny jobbvecka igen....blääää.



Perfekt att ha personalmöte mellan 17-20 imorgon också. Jobba från 8-20, tolv timmar rakt av.
Stööööön!

Det bästa med en lördagseftermiddag...

..är helt klart tv3 mellan 14.30 - 16.20 inget och jag menar inget drar mig från tvn då.
Bara i reklampauserna...då hinner man kissa eller dricka.
Extreme Home Makeover är så underbart!

Det var länge sedan jag grät så mycket som på första avsnittet av dagens två.
En familj med ELVA barn - tre biologiska och 8 adopterade fick den hjälp dom behövde.
I love it!!!

Bloggträff i Stockholm?

Vore roligt att träffa er som har möjlighet och vill nu när mörkret sänker sig över staden.
Har någon lust?

Huvudvärken från helvetet, viktökning och kattspya på golvet.

Välkommen till min morgon....denna dag kommer bli underbar -  not!
Var inställd på att städa kåken idag nu när illamåendet snudd på gett med sig helt och jag hade fått en sovmorgon med endast ETT toabesök på hela natten.
Kan knappt se klart framför mig....dansande prickar pga huvudvärken.
Ställde mig på vågen för att liksom riktigt få in pricken över i:et.
SJÄLVKLART hade man ökat i vikt....fan fan fan.
Jag fick brev från en dietist igår som jag ska börja hos....fortare än kvickt.
Med min övervikt ville jag hålla nere vikten så länge det bara gick eftersom jag vet att jag ökar massor den sista trimestern pga att jag samlar på mig massa vatten.
Jag fattar inte varför vågen exploderat nu?
Jag äter mindre än jag normalt gör...rör på mig i samma utsträckning (fast det ska bättras)och ändå går jag upp i vikt.
Kan någon tala om för mig vad man borde ha ökat i vecka 14 - vad väger ökad blodmängd, vattnet, bebben etc etc?
Vill ju inte banta eftersom de frisätter ämnen i kroppen som inte är bra för barnet.
Jag brukar äta havregrynsgröt till frukost, en frukt på förmiddagen, till lunch det som erbjuds i skolmatsalen med halva tallriken fylld av grönt, en knäckemacka eller fil till mellis, middag en portion i samma skala som lunch och ibland en kopp te med en knäckemacka på kvällen kanske 3 ggr/v.
Jag anser det vara normalt!! Är jag ute och cyklar tjejer?
Det står ju överallt att man ska äta frukost, luch, middag och ett par nyttiga mellanmål/dag för att motverka sötsug (som jag inte ens har)och hålla blodsockernivån i schysst balans.
Vad gör jag för fel?
Snälla hjälp

En buffande hård knöl som försvann.

Tänk att det snart är 100 dagar sedan vi blev gravida.
Dagarna går ganska fort.
Igårkväll när jag skulle somna blev det alldeles tryckande hårt i övre högra delen av livmodern...när jag tryckte tillbaka försvann det?!
Idag när jag böjde mig ner över knäna och skulle snöra ett par skor på ett barn kom samma tryck igen - när jag reste mig upp och jeans trycket försvann från magen försvann trycket innifrån också?!
Inte sparkande fladder eller bristande såpbubblor utan mer som om Tjillen med hela kroppen skjuter rygg och pressar utåt.
Kan det vara Tjillen jag känner?
Amazing!

Slut på vecka 13.

Andra veckan i andra trimestern börjar imorgon.
Kan riktigt känna hur livmodern växer snudd på från dag till dag.
Nu börjar det synas en smula i rätt kläder...fast med löst sittande kläder ser man inget - ännu.

Tacksam.

Jag är så otroligt tacksam över dagens KUBtest att jag har bett och tackat vår Skapare oräknerliga gånger....imorgon ska jag åka förbi Ronjas grav och berätta att hon ska bli storasyster igen.
Jag kan fortfarande inte smälta resultatet!
Läkaren sa att dom slutade mäta vid 1: 20 000 så värdena var nog högre ändå. Otroligt. Jag har blivit bönhörd. Som jag har bett och våndats den senaste veckan....har praktiskt taget nött ut min frälsarkrans (ett böne armband). Å nu är oron bytt till största lyckan. Tack.

Nu längtar jag hejvilt till nästa ultraljud den 23/12  :)

Paniknivå minus 700!

Då var hon inget vrak längre. Nu skuttar hon omkring och är lite glad sådär...risken för trisomi var 1 på 20000! Så fort jag fick se tjillen så slappnade jag av, det var vårat barn som rörde sig som på ett rave och tänkte det finns ingen möjlighet att det barnet kommer att ha problem. Läkaren som skötte ultraljudet sa att tjillen var kissnödig, helt makalöst att man kan se även sånt. Nackspalten mätte hon flera gånger till 2.1mm vilket gjorde mig mer lugn men Suz blev väldigt orolig både för antalet mätningar och måttet. Sen fick jag filma lite och efter det sprang suz på toa medan läkaren räknade. När Suz kom tillbaks viskade hon t.o.m till mig att det var för stort, nackspalten alltså, men när beräkningen var klar sa läkaren leendes att vi kunde komma fram till skärmen. Den visade massa sannolikheter beräknat på bioscreening, ålder och något till men det stod 20000 på den samlade rutan...det kanske man kan leva med eller? :] Självklart när det gäller mina inlägg så är bilderna på våran tjille och inget som suz hittat på Google så se och njut!
//En överlycklig pappa ;D

Ett vrak!

Detta är jag just nu.
Så nervös att jag mår fysiskt illa.
Får inte behålla någonting....försöker med en tugga frukt...lite nyponsoppa, men icke sa nicke.
Jag som alltid har sett fram mot ultraljud med glädje - bläääää.

Som en jobbar kompis sa; -Vi kvinnor har ju fött barn i alla tider utan ultraljud och blodprov och det har funkat. Slappna av och njut du är ju för 17 gravid.

4 timmar kvar.......

2011-11-07 dagen D

Bara SJU timmar kvar.
Tror ni att jag kommer kunna fokusera på jobbet idag? Det tror inte jag.
Jag är så nevös att jag inte ens får i mig någon frukost.
Ställde mig på vågen imorse.
Har gått ner 0,9 kg av nervositet de senaste dagarna. :)
Tack och bock.

Kl 14 smäller det - goa A ska återigen spela in allt på mobilen. Jag kommer nog inte att våga titta.
jaja nu måste jag fixa iordning.

17,5 timme kvar....

...jag överlevde all väntan.
Nu ska man bara sova och jobba halvdag sen är väntan över.
Det SKA gå bra!

Snälla en tumme eller två skulle vi uppskatta.
Snälla tänk på oss kl 14.

Vikt fråga.

Ni som är gravida nu - hur mycket hade ni ökat i vecka 13?
Jag har gått upp 1,5 kg nu...lite läskigt är det.
Jag försöker verkligen att inte äta onyttigt....men det verkar ju inte funka:(
Är så orolig att min övervikt ska öka risken för att barnet inte mår bra.
Hjälp

En dotter :)

Jag hade en natt fylld av drömmar.
Alla möjliga konstiga och underbara drömmar.
Den bästa handlade om förlossningen.
Det var tidig morgon och solen höll på att gå upp. Vi parkerade utanför Danderyd och gick in.
Ja jag lite långsammare än A.
Vi fick ett rum och sen ett badkar. Ljuvligt.
Jag födde stående på knä på en madrass på golvet med A mittemot mig - tillsammans tog vi emot vårt barn. Bm satt tätt intill och kände först med van hand att navelsträngen inte låg runt halsen och sen backade hon bara en liten bit och lät oss sköta det.
Hon var hal och kladdig hade mörkt hår och mörka ögon och var alldeles perfekt.
A klippte navelsträngen och gick med personalen för att väga och mäta henne.
Han kom strax tillbaka och sken som en sol.
51,5 cm lång och 4113 gram.
Sen la vi oss i en säng med vårt underverk mellan oss och bara grät av lycka och kysstes.

Gode Gud låt min dröm bli sann.

42 timmar kvar...

...tills jag och min älskade A har anmält oss receptionen på KS.
Ska försöka vara kissnödig inför undersökningen - nog inga som helst problem med tanke på att jag alltid springer på toa när jag är nervös.

Idag har jag dykt ner i barndoms minnenas favvo serie tidning...BOBO.
Har skaffat en bunt via nätet som jag läser som godnattsaga åt min son E.....han älskar dom lika mycket som jag gjorde som barn  :)
Minns någon av er den tidningen? Fanns från slutet av 70 talet till slutet på 80 talet.



Funderar starkt på att tatuera in bobo efter att barnens namn sitter på armen.
Längtar oerhört efter att få sitta i en studio och höra det välbekanta surrandet igen.
Blir lite av en drog när man väl har börjat.
Nu ska jag diska och sen vänta en stund innan det är dax att hämta dottern från ett halloween party.

Igår låg jag på mage...

i sängen med en kudde under bysten för annars går det inte.
Då kände jag att jag låg på något....alltså inuti.
Lite på högra sidan över blygdbenet var det som en klump.
Det gjorde inte alls ont eller var obekvämt - nej inget sånt.
Jag bara kände av livmodern   :)
Låg kvar en lång stund bara för att känna att jag faktiskt har något där inne :)
Och om 52,5 timme får jag se på en skärm igen. Se om Tjillen har växt och mår bra.
Jag har valt att ha den attityden nu!!
Allt är bra tills bevisat motsatsen.

Nyköping

Varit i Nyköping hela dagen hos vänner.
God mat och mycket prat.

Bra för mig....slippa tänka och grubbla.
Ska hoppa i säng för att fördriva tiden ännu mer.
Go´natt (64 timmar kvar nu)

Om 92 timmar ligger jag på en brits...

...och vi får titta på Tjillen igen.
Det SKA bara gå vägen.
Vi ska få en underbar dotter eller son i mitten på maj 2012.
Det har vi bestämt!
Så de så.

Ca 102 timmar kvar

tills jag får veta vad kub-testet visar.
Kändes skönt att få totalt ladda ur igår om all min oro.
Läste sidor på nätet i timmar medan min älskade var på kören och sjöng.
Vet inte varför men att låta sig själv tappa fotfästet som jag gjorde igår var nyttigt.
Behövde nog gråta, yla och banka ut min smärta och rädsla.
Känns bättre idag. Känner mig säker på beslut jag har varit osäker på.
Starkare nu.
Orkar igen.
Det SKA gå vägen.

Tankar kring trisomi 13 och 18....

...ja nu är jag nära ett psykbryt på riktigt.
Downs klarar jag av (trisomi 21) men att få ett barn med 13 eller 18 som har så grava fel att man kanske endast får leva med barnet i 2 veckor om det ens överlever förlossningen - det klarar jag bara inte.
Jag kan inte leva med ett barn, hålla det, pussa det, älska det och sen se döden ta det ifrån mig. Det blir ju Ronja fast 1000 gånger värre....för då har det levt i min famn och hela familjens famn.
Förlåt för att jag tänker och känner så hemska tankar.
Men hur ska mina andra barn påverkas av en sådan sorg...nej det utsätter jag dom inte för.
Jag som var helt emot fostervattensprov och moderkaksprov ska beställa ett moderkaksprov så fort det är möjligt efter KUB testet. Det kan man ju ta flera veckor innan fostervattensprovet.
Så här nere har jag nog aldrig varit i en graviditet....har tårarna i halsen hela tiden.
Fan fan fan fan fan fan
Sorry :(

5 dagar kvar och massa klagande.

Har varit vaken i över en timme....stöööön!
Vaknar vid 4-5 varje morgon och kan inte somna om.
Kub test tankarna kommer att göra att jag får sån sömnbrist att jag trillar av pinn snart och sen har jag så grymt ont i svanken efter natten. För att inte tala om hur mkt brösten värker när man plockar ur dom ur bhn på kvällen eller kliver upp ur sängen på morgonen. Måste nog skaffa en sport bh till natten.
Dom växer så det syns...vart ska detta sluta? Hade ju DD/E kupa innan jag blev gravid.
Dolly Parton släng dig i väggen här kommer jag..... och mina är naturliga!  ;)

Igår hade vi höstruset på jobbet...hela skolan springer en sträcka tillsammans och sen dricker vi nyponsoppa och myser alla tillsammans. Vuxna och barn.
Jag gick i rask takt, små joggade och gud hjälp mig jag känner redan av höfterna.

Jaja nog klagat för denna gång.
Over and out.

Snart bara 140.....

...timmar kvar till KUB testet.
Idag har jag försökt att bara tänka positivt. Svårt med jag har lyckats ganska bra.
Tänker på fostervatten och moderkaksprover men känner mig osäker på om jag vill genomföra ett sånt.
Tänkt mycket på att 1:2000 eller 1:27 behöver inte betyda något särskilt alls.
Jag kan lika gärna hamna på ettan i båda fallen eller på de andra talen oavsett vad KUB visar.
Hoppas på att mitt blodprov visar bra saker iallafall.
Önskar jag kunde somna nu och sova till på måndag morgon.

Om 150 timmar

sitter vi på Karolinska sjukhuset och tuggar på våra naglar antar jag.
Tur att dom har blivit ganks långa nu då så jag kan tugga ordentligt.
Jag kommer vara svimfärdig av oro.
Feels like I´m loosing it!