torsdag 15 september 2011

Har gråtit floder.

Hur kan en familje film gripa tag i en så otroligt?
Jag ljuger inte...känns som om man har gråtit en halv liter.
Hela soffans besökare hade behövt en egen toarulle till hands.

Filmen är ljuvlig, rolig, spännande, tragisk och grymt sorglig.

Bron till Terabitiha. Se den!


Nää nu har jag snyftat nog för ikväll - go´natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar