...ja nu är jag nära ett psykbryt på riktigt.
Downs klarar jag av (trisomi 21) men att få ett barn med 13 eller 18 som har så grava fel att man kanske endast får leva med barnet i 2 veckor om det ens överlever förlossningen - det klarar jag bara inte.
Jag kan inte leva med ett barn, hålla det, pussa det, älska det och sen se döden ta det ifrån mig. Det blir ju Ronja fast 1000 gånger värre....för då har det levt i min famn och hela familjens famn.
Förlåt för att jag tänker och känner så hemska tankar.
Men hur ska mina andra barn påverkas av en sådan sorg...nej det utsätter jag dom inte för.
Jag som var helt emot fostervattensprov och moderkaksprov ska beställa ett moderkaksprov så fort det är möjligt efter KUB testet. Det kan man ju ta flera veckor innan fostervattensprovet.
Så här nere har jag nog aldrig varit i en graviditet....har tårarna i halsen hela tiden.
Fan fan fan fan fan fan
Sorry :(
Jag kan ju naturligt inte säga att allt kommer vara bra på kub-testet för jag är inte synsk och jag trodde till 100 % att allt var bra med Dutt på RUL.
SvaraRaderaJag kan bara önska och hoppas att din oro är obefogad.
Många kramar.
Tack gulliga du.
SvaraRaderaGumman, du måste ta och lugna ner dig när det gäller din oro. Lättare sagt än gjort, kanske.
SvaraRaderaAng din fråga i mitt senaste inlägg; den frågan har du redan ställt mig och jag svarade då i ditt inlägg som heter "Efter jobbet bär det av till".
KRAMAR
Vänta tills du får KUB-resultatet innan du bestämmer dig för de andra proverna. Tänk på att det är missfallsrisk med de andra. Kram
SvaraRaderaNi har helt rätt tjejer.
SvaraRaderaNu lugnar jag ner mig och väntar och ser.
Dryga 100 timmar kvar bara.
Det klarar jag. Helgen är full av måsten och roliga saker så det ska gå undan.
Kram på er