...att jag snart är i vecka 30!?
Jag tyckte det var alldeles nyss som det var mars FÖRRA året. Månaden då vi började vår ivf resa.
April var en down month...jag insåg att jag inte blev gravid och hela världen rasade. Vi hade ju inte ekonomin att göra fler försök. Under sommaren tog vi en paus och allt ekonomiskt ordnade sig pga A´s föräldrar.
Så i augusti körde vi första försöket på vårt 3 pack. Å det lyckades.
Vi är otroligt lyckligt lottade att vi lyckades så snabbt....andra gången gillt.
Jag var otroligt orolig i början pga min missfalls historik tidigare i livet....men med hjälp av min älskade klarade jag även det. Nu börjar jag oroa mig för att hon är så lugn i magen....tänk om hon inte växer som hon ska.
Förlossningen oroar jag mig inte ett dugg för...bara annat....familjen, pengar, flytt... ja tusen saker.
Snart kommer vi vara 6 i familjen - jag har fortfarande inte fattat det.
Igår hade hon hicka till tusen...hela nedre delen av buken hoppade i flera minuter...kittlade helt galet.
Jag älskar henne så mycket redan. Längtar efter att hon ska vara här hemma hos oss alla andra. Vi vill lära känna henne. Hon är vår lill prinsessa.
Lycka <3
SvaraRaderaKram