Resultat av läkarbesöket.

Vi fick träffa en äldre mycket sympatisk läkare med glimten i ögat.
Mycket till möte var det inte kan jag säga.
Ja du verkar ju vara gravid, sa han och log.
Sen tittade han på sin snurra och konstaterade att vi var gravida i vecka 10 sen låg hans hela fokus på att kliniken hade gett mig Metformin tabletter - det förstod han inte alls.
Han tyckte väl att jag kunde ta dom om jag ville. Han sa att varför ska du ta en medicin mot diabetes om du inte har det? Han sa att mitt glukosvärde var jätte bra och inte under några graviditeter har det stigit.
Sen pratade han om att vi längre fram skulle ta ett ultraljud för att titta så att barnet inte blev för stort eftersom mitt yngsta barn vägde närmare 4,5 kilo.
Då berättade jag om mina missfall och min oro...då log han igeno ch sa att det fixar vi - hoppa upp i stolen så gör vi ett vul.
Å där var Tjillen och hoppsan vad h*n hade vuxit!
28,1 mm nu.
Precis som det skulle vara för dagen sa han.
Hjärtat pickade på för fullt och man såg små rörelser av armar och ben - fantastiskt!
Nu är jag lättade och vågar hoppas igen ett tag.
Lånad bild från google - men så här var det ungefär.
LJUVLIGT! UNDERBART! FANTASTISKT!
Vår Tjille mår fint.
Jag är så lycklig - ja VI är så lyckliga.