Kan inte släppa alla tankar på KUB-testet.
Mår så dåligt att jag inte kan fokuserar på jobbet eller något annat...mina tankar är hela tiden någon annanstans.
Kan inte tänka på hur man ska reagera ifall det visar något allvarligt fel.
Orkar inte med att genomgå en till förlossning som leder till kyrkogården.
Inte igen. Jag kommer inte klara av att ta bort ett barn - inte efter jag förlorade Ronja.
Har läst om en tjej som hade 1:14 för att barnet skulle downs - men hon fick en frisk son.
Har en kompis som vid 26 års ålder fick en dotter med downs trots undersökningar som sa att risken var 1: över 1000.
Så ingenting är säkert....blääää.
Ja jag e nog redo för inlåsning tror jag.
Hjälp!!!!
Vi hade 1:18 på Down-syndrom hos Andor och han hade inget DS. Och jag har också hört att någon fått 1:flera tusen och barnet föddes med syndrom. Man kan inte vara helt säker. Jag vet hur du känner men försök släppa oron, det är ingen idé att tänka på det värsta när inget tyder på det.
SvaraRaderaDet ska gå bra, du får se!
Kramar
Tack....va du är go.
SvaraRaderaJag vet att jag inte ska tänka på det...men det är så svårt att låta bli.
17 också att jag är så gammal. Önskar så att jag hade träffat min älskade A direkt efter min skilsmässa för 5-6 år sedan. Allt hade sett annorlunda ut då.
Vi är ju gravida - jag vill kunna bara glädjas åt det, inte vara nedstämd, deppig och orolig under min älskade A´s första och nog enda graviditet. Jag vill ju kunna ge honom alla positiva och vackra minnen att bära med sig.
Näääe nu ska jag skärpa mig. Det ska jag!
Först och främst grattis till graviditeten och den lilla fina pluppen ni fått se på ul! 'det verkar aldrig som man riktigt kan slappna av under graviditeten, puh! Hade hoppats att det skulle lätta någon gång ;)
SvaraRaderaJag önska dig ALL lycka till på nupp och ska verkligen hålla tummarna för dig!
Och TACK för dina fina ord och omtanke! :)
Kram!