Tänk att jag ska på ultraljud imorgon.....

.....det är helt ofattbart.
Tiden sedan förra ivf försöket har bara svicshat förbi.
Tänkt så otroligt lite på ivf:andet att jag är förvånad.
Förra gången tänkte jag på det dygnet runt, snurrade in mig i alla - det måste funka-tankar, tog på mig allt helt själv, hade huvudbry heeeeela tiden och ansåg att allt låg hos mig - om det inte skulle funka så var det liksom mitt fel!
Orkar inte tänka så denna gång....tänker nästan inte alls nu istället.
Varje morgon och kväll påminns jag ju iochmed synarelan och menopuret men annars är det som bortblåst. Det kanske är bra.
Vad tror ni?