Hon var helt otrolig när hon tog den, bara ett djupt andetag och sen in i kroppen och så fick jag trycka in medicinen. Förra gången var det mycket mer prat om sprutorna och hur jobbiga dom var, men hon har nästan inte sagt något alls den här gången och jag vill ju såklart inte ta upp det, men hon kanske har gått med det inom sig för det mesta. Hon är ändå den bästa, helt underbar som går igenom allt det här för min skull...
Nu ska jag gå och lägga henne så får hon sova gott istället :D
Gonatt allihop!
Bra gjort Suz och vilket stöd du är Andreas!
SvaraRaderaNu SKA det bli bebis(ar)...Jag håller tummarna hårt hårt!!!
Kramar
Tack kära Mette.
SvaraRaderaDet går faktiskt över förväntan....tror nog att min skräck är borta nu.
Nää nu ska jag till jobbet.
Ha en bra dag